Senaste inläggen

Av Sarah - 3 februari 2015 13:27

Idag fick jag ett brev ifrån f-kassan om att jag "går eller ska gå ett arbetsmarknadspolitiskt program". Och om jag inte skulle förstå vad dom pratade om stod det även ett ärendenummer och att jag fått ett brev ifrån AF. Saken är att jag inte har en endaste aning om vad dom pratar om och jag har inte heller fått något brev från AF. Lite längre ner står det att jag inte får ett öre ifrån dom förrän jag gett dom dom uppgifter om vad det nu är jag ska göra. Vilket jag självklart förstår.


MEN!


Jag har ju ingen aning om vad dom dillar om?! Vad för arbetsmarknadspolitiskt program ska jag gå?! Vad är det dom pysslar med utan att informera mig, den berörda?! Har inte jag rätt att få veta vad det är jag ska göra och vad det är dom planerar?! Har jag inget att säga till om?! Vad fan är det för fel på svenska myndigheter?! Jag börjar tröttna jävligt rejält på hur dom håller på.


Och självklart(!) har jag ringt dom, men ingen svarar och ingen går att få tag på. Och jag har livlig fantasi och ser just nu framför mig hur allt går åt helvete och att jag nästa månad står utan något som helst skydd ifrån att bli hemlös. Fast det skulle aldrig gå så långt, det vet jag. För dom vet vad jag har för problem, men ändå. Det är ju så jag känner och det är ju så mina tankar och känslor går just nu.


Dock har jag ett möte med f-kassan, AF, Vårdcentralen och Närpsykiatrin(neuropsykiatriska enheten förr) nästa vecka, men..vad hjälper det mig just nu? Nu när jag behöver någon att prata med som jobbar med det, och så finns det ingen att få tag på. Kul. Verkligen jättekul.


Att konstant stressa och bli stressad över sin ekonomi hjälper inte mig som inte mår bra. Jag kommer att gå in i väggen, igen, tack vare att saker händer som jag inte har någon vetskap om. Det skulle underlätta en hel del om dom slutade prata och planera över huvudet på en.


All vetskap dom har om ADHD och autismspektrumet(som ADHD ska ingå i/eller redan ingår i(?)) så borde dom veta att man måste få ha lite vetskap om vad som händer en. Men neej, dom ska få göra som dom vill. Jag har ju min stämpel så jag har inget att säga till om..

Visst, jag har tur som får hjälp och som fått väldigt mycket hjälp redan men någon gång under alla dessa år som alla har haft med mig att göra borde dom berörda parterna någonstans ha lärt sig att jag kraschar totalt när det kommer till min ekonomi. Vet jag inte hur det ska gå, utan jag, som jag känner just nu, står utan någon som helst säkerhet, så blir jag arg, förbannad, ledsen och gråter.


Jag orkar ingenting, jag ser ingen utväg eller något. Jag vet att jag inte är ensam om det här och den här känslan, jag förstår att folk ger upp, jag förstår dom absolut. Men jag försöker lära mig att tänka att efter regn kommer mer regn och ännu mera regn, sen kommer solsken. Det kommer, alltid, man måste bara lära sig att leva i regnet, ta med sig en regnrock och stövlar så går det. Klyschigt kanske men det är sant, vare sig man vill det eller inte. Jag försöker att alltid vara positiv, men ibland går det bara inte just för den stunden.


Så just nu känns det som att en tsunami är på väg in och jag kan inte göra något, jag kan inte ta mig till högre höjder eller säkrare platser. Fast jag kommer att klara det här. Ramlar jag nio gånger reser jag mig elva. Alltid. Jag vägrar ge upp.


Jag kan ju tillägga att jag för tillfället är helt omedicerad utom min allergimedicin. Och, jag har tagit upp att jag är villig att prova ADHD-medicin(det finns olika och jag vet inte vilken dom har i åtanke), mest för att jag vill stabilisera mitt humör och inte bryta ihop varje gång jag får en dålig nyhet som kapar benen vid röven.


För egentligen så är det jag som gör en större grej av vad det egentligen är, fast det är inget jag kan rå för, jag är konstruerad så. Det är inget jag valt, det är inget jag vill utan jag föddes sån. Jag är den jag är och jag kan inte göra något åt det, just nu. Kanske kan jag göra något åt det den dagen jag mår bättre, idag är inte den dagen, men, den kommer, det vet jag.


Att skriva här har gjort mig lite lugnare.


Jag passade även på att skrika lite på min katt som tyckte att det var helt okej att springa igenom hela lägenheten och riva allt och ha sönder saker, bara för att jag var på dåligt humör, kanske för att jag skulle koncentrera mig på honom istället för det som irriterade mig. Han fick mig att skratta iallafall. Nu ligger han som en kanelbulle bredvid mig i sängen och sover.

Dom vet vad dom gör dom små sakerna.

Dock höll sig hunden och dom andra katterna långt borta.


Jag tror att jag hällt ur lite ur bägaren nu, så jag kommer hålla mig hyfsat lugn till nästa droppe kommer som gör att det rinner över igen.

Tack för styrkan och lugnet det skrivna ordet ger en!

Av Sarah - 2 februari 2015 14:45

Så, idag skapade jag den här bloggen. Vi får väl se hur länge jag lyckas hålla den igång. Jag lovar inget, inte ens mig själv.


Jag vet inte om färgerna är så bra, det var jobbigt att försöka få till det utan någon form av förhandsgranskning, men, min tanke var lite att man(jag) iallafall skulle bli glad av att läsa(skriva) i bloggen.


Det här med användarnamn är någon av dom mest plågsamma procedurerna i alla sammanhang där man måste ha ett användarnamn. Inte en jävel i Sverige tänker likadant mer än när det kommer till användarnamn, helt plötsligt är alla mina användarnamn upptagna, även dom jag skriver bara för att jag tröttnat och bara vill ha ett jävla användarnamn, så att jag kan komma igång, någon gång. Jag kan väl knappast vara ensam om att tröttna så brutalt, att jag nästan överväger att skita i att bli medlem någonstans bara för att jag inte kommer på ett användarnamn? Jag funderar även på om jag är ensam om att börja leta efter vad som finns i rummet för tillfället och tar något utav det?

Well, den här gången blev det vante, enbart för att jag hade mina vantar bredvid mig.

Jag känner dock alltid en viss typ tillfredsställelse när jag väl funnit min användarnamn. Och Vante är väl inte så hemskt egentligen?

Presentation


Singel, 28 år, har ADHD, depressioner som kommer och går, utbildad konditor med veteallergi och arbetslös. Samt även hundra andra allergier.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<<
Februari 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards